Ingen väg tillbaka


Jag har sällan varit mer nervös än när jag stod utanför kontoret till Ferd på Lysaker våren 2008. Kunde Forskerfabrikken bli en av Ferds sociala entreprenörer?

 

För mig personligen stod det mycket på spel. De senaste sex åren hade jag arbetat med att utveckla Forskerfabrikken, men nu såg jag inte vägen framåt. Samtidigt fanns det ingen återvändo. Jag hade kastat bort en karriär som forskare för att jobba med forskningskommunikation. Även om det började med enkel utrustning i garaget var Forskerfabrikken mitt största projekt. Men den hade en oviss framtid denna fabriken. Att hålla kvällskurser för barn i naturvetenskap var ingen lukrativ affärsidé. Det var ett ovant erbjudande som mötte stark konkurrens från idrott och kultur.

EN SOCIAL ENTREPRENÖR?

 
På den här tiden var Forskerfabrikken organiserad som en förening med ideellt syfte med medlemmar som stöttade verksamheten. Medlemmarna var allt från institutioner vid universitetet i Oslo till museer, Science Center, vetenskapscenter, förlag, sjukhus och andra föreningar. Dessutom tog vi betalt för barn som kom till kurserna. Omsättningen var ca. 3 miljoner och vinsten så liten att det var svårt att göra långsiktiga planer. Jag kände också att jag saknade kunskapen för att utveckla en organisation. Vi lärde oss ingenting om det på institutionen för biokemi. För att kompensera för mina brister hade jag gått med i NHO:s Female Future-program. Det fick mig att inse att Forskerfabrikken behövde en professionell styrelse. Hit tackade bl.a. Tone Knutsen i NHO ja till att bidra. Nu stod hon här med mig utanför Ferds kontor, lika upprymd. Några månader tidigare hade Johan efterlyst sociala entreprenörer i tidningen Ferd och den artikeln hade Tone läst. Jag hade aldrig hört talas om socialt entreprenörskap tidigare, men kände direkt igen mig. Jag använde affärsmetoder för att uppnå ett socialt mål. Nu skulle vi fråga om Forskerfabrikken var en social entreprenör Ferd ville hjälpa.

Erna Solberg, Johan H. Andresen, Hanne S. Finstad och Katinka Greve Leiner

ATT ÖVERLEVA FEM ÅR

Vi gick in, och snart satt vi framför Johan i ett mötesrum och presenterade vår presentation. Jag skakade inombords. Vid den här tiden var det helt avgörande att någon med inflytande och medel såg potentialen och samhällsnyttan med det vi gjorde. Jag hade sökt stöd från flera offentligt finansierade aktörer, men responsen gjorde det inte möjligt att tänka långsiktigt och ambitiöst. När vi gick därifrån visste jag inte riktigt hur mötet hade gått. Johan sa att han skulle titta bland sina anställda för att se om någon kunde hjälpa oss, så det fanns hopp.

Utan att veta om det hade jag klarat ett test den dagen. Det fick jag veta när han dök upp på vår julavslutning på Grefsen och Disen ett år senare för att hälsa på våra kursledare. För de siffror jag presenterade på detta möte visade att jag hade hållit ut i mer än fem år och haft en stadig utveckling. Att överleva de första fem åren ger förmodligen en signal om gediget entreprenörskap. Jag hade nästan gett upp när jag tidigt på hösten blev uppringd av en munter och trevlig röst som presenterade sig som Ole-Petter Trovaag från Ferd. Han var teknisk direktör för Elopak, som ägs av Ferd. Vi hittade snabbt tonen och innan året var slut var vi en av Ferds sociala entreprenörer. Elopak blev vårt ”sponsorföretag”, och Ole-Petter tog jobbet som styrelseordförande.

 

Hanne undervisar barn på en våra kurser

DE första anställningarna

Det kändes väldigt bra att ha en stark spelare bakom oss. Vi omorganiserade till ett aktiebolag för att få en mer ordnad och tydlig ledningsform med Ferd i laget. Själv fick jag en ”grundkurs” i varumärkesutveckling. Vi gjorde en ny logga med hjälp av Elopaks designer och hyrde ett litet kontor i Kjelsås. I mitt huvud började omställningen från att ha ett hemmakontor och bara sköta min egen vardag, till att börja leda andra och utveckla verksamheten.

Det var ovant och krävande. Den första som anställdes var Eli Ording, som varit hos oss sedan 2003. Hon fick snart rollen som fabrikslärare där hon höll fortbildningskurser för lärare och dagisfolk över hela Norge. Efter ett år var det dags att anställa en affärsutvecklare. Snart var Anne Eriksen på plats – den första icke-realisten i Forskerfabrikken hittills. Det gav mig en viktig lärdom. Jag insåg hur viktigt det är att hitta människor med en annan kompetens än min egen. Samtidigt gjorde vi ambitiösa planer på att sprida våra forskarkurser till fler städer. 2010 var omsättningen över 5 miljoner. I varje stad hade vi knutit till oss engagerade ”fabriksprofessorer” som tog ansvar för att organisera kursutbudet lokalt. Vi rekryterade dem genom Tekna, som också hade blivit partner vid den här tiden.

 

Anne Eriksen tillsammans med Hanne på Kjelsåskontoret

EN krävande period

Årsresultatet var fortfarande negativt. Vi hade inte klarat oss utan betydande ekonomiskt stöd från Ferd, men uppdraget var tydligt. Vi skulle utveckla en hållbar affärsmodell för att nå våra sociala mål. Det skulle skapa intresse för naturvetenskap och bidra till att fler väljer att studera naturvetenskap. Det var ett krav för att vi om några år skulle klara oss utan bidrag från Ferd.

Jag gjorde mitt bästa tillsammans med teamet, men vill inte idealisera sådana arbetsperioder. För min del gick det utöver familjen. Som frilansare hade jag haft hemmakontor i 10 år och fler semesterveckor än de flesta. Nu var det andra tider, och blodtrycket steg. Lyckligtvis var både min man och mina barn tålamodiga med mig.

För att få fler ben att stå på startade vi en näthandel med pedagogiska leksaker. Här tog vi fram en julkalender som visade sig bli en hit under de kommande åren. Vi sa ja till uppdrag där vi var tvungna att utveckla vår kompetens. Det största projektet var Oslo-examen i naturvetenskap, där Utbildningsverket var uppdragsgivare. Själv kunde jag ingenting om testteori, men av en slump fick jag tag i Henrik Bering som var samhällsekonom. Jag gav honom en lärobok i ämnet, och han fick snabbt stålkontroll över de beräkningar som skulle göras. Snart blev han också heltidsanställd. Vi tog fram alla uppdragen med hjälp av en tidigare kursledare – Siri Tveito som arbetat som forskare på Radiumhospitalet. Med Eli och mig i laget ordnade hon både prov och kurser för lärare.

 

En av våra tidigare julkalendrar

VI SATSaR PÅ sommarskola


Vi hade skapat en sommarskola på uppdrag av Oslo stad sedan 2006. Vi såg snart att sådana kurser var mer populära än våra kvällskurser. För skollovet är långt, och föräldrar behöver ett erbjudande till sina barn. Här fick vi möjlighet att arbeta med barnen under flera dagar och ge dem mycket fler upplevelser än på kvällskurserna. Vi beslutade därför att fokusera på att sprida sommarskolor över hela landet. För att nå det målet anställdes supersäljaren Ian Skattum och kundansvarig Trude Kristiansen. Under 2015 arrangerade vi mer än 200 sommarskolor fördelade på alla län i Norge. Parallellt hade personalstyrkan växt till hela 12 personer. Dessutom gav vi mer än 200 studenter sommarjobb och värdefull arbetslivserfarenhet som kursledare. Vi nådde också målet att ha en hållbar affärsmodell utan subventioner från Ferd. Men vi har slagit fast i bolagsordningen att vi inte tar ut utdelning. Vinsten används för att säkerställa drift och utveckling och den är sällan stor.

Deltagare på Sommerlab 2021

VÅRA AVGÖRANDE PARTNERS


Idag är Ferd fortfarande rådgivare och vi deltar regelbundet i Ferds sociala entreprenörers sammankomster. Dessutom har vi många samarbetspartners över hela landet som ger bidrag så att Sommerlab kan arrangeras med reducerat pris eller helt gratis. Dessa partners är kommuner, företag och stiftelser. Vi är mycket tacksamma för detta stöd. Så fort vi får ner priset på en kurs står barn i kö för att vara med. I år såldes till exempel en rabatterad kurs på Kongsberg ut på 15 minuter. Det visar att barn kommer att forska och experimentera om de får chansen. Samtidigt vill jag ta tillfället i akt att lyfta fram vår huvudpartner Hydro. De bidrar med en styrelseledamot, årliga bidrag och vi samarbetar i spännande projekt som Aksjon Gjenvinning. Vi vill ha fler sådana partners som kommer att samarbeta långsiktigt och utveckla naturvetenskap som ett fritidsutbud för barn i hela Norge.

Hanne och Svein Richard Brandtsæg från Hydro

Ett familjeföretag


Hela vägen har Forskerfabrikken haft en anonym men ovärderlig supporter. Min man Sverre Huseby är programmerare. Sedan vi arrangerade våra första kurser 2002 har han tagit fram ett program som vi kallar ”Samlebåndet”. Här registrerar vi alla deltagare och vad de varit med på. Programmet har successivt ändrats för att möta nya behov, som att hantera onlineregistrering. Under långa perioder har det inte funnits pengar att betala honom trots att han jobbat hos oss vid sidan av sin heltidstjänst som konsult. Jag har kompenserat med goda middagar på helgerna och hushållsarbete.

Mina barn har också varit viktiga i utvecklingen av Forskerfabrikken. Först som inspirationskällor och sedan som inhyrd hjälp i allt från packning på lagret till att vara kursledare.

2017, efter avslutad utbildning i Danmark, började min son Markus på heltid i företaget och tog ansvar för att utveckla nätbutiken. Snart hade vi även näthandel i Sverige och i år är det fler länder i Europa som är på gång. Vi gör inte bara julkalendrar utan utvecklar vår egen forskningsutrustning under namnet Scientist Factory. Min dotter bidrar också varje sommar när hon är ledig från studier. Med båda barnen i teamet har jag insett att vi tillhör kategorin familjeföretag. Så har det verkligen varit från början när svärmor bakade bullar till barnen på kurser, svärfar ordnade anmälningar och min pappa kopierade upp kurshäften. Tillsammans med våra medarbetare delar vi fortfarande engagemanget för att sprida vetenskapsglädje.

 

Hanne tillsammans med sina två barn Mathilde och Markus

EtT 20 ÅR LÅNGT ÄVENTYR 

Det är overkligt att det har gått 20 år sedan Forskerfabrikken såg dagens ljus. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde när vi bjöd in de första barnen till en forskarkurs våren 2002. Det har varit en meningsfull resa. En snabb räkning visar att vi har nått nästan en halv miljon barn de här åren. Hela vägen har utvärderingarna visat att mer än 95 % av kursdeltagarna har haft roligt och lärt sig något. Tre gånger har vi också intervjuat de som gick kurser för 10 år sedan. Av dem säger 17 % att Forskerfabrikkens forskarkurs har bidragit till att de studerar naturvetenskap och över 90 % säger sig fortfarande vara intresserade av naturvetenskap. Så vi vågar säga att vi når våra sociala mål – vi skapar intresse för vetenskapen. Dessa resultat beror på bidrag från många människor och aktörer. Jag tackar er alla och vill särskilt lyfta fram alla våra kursledare – ni gör ett fantastiskt jobb. Ett särskilt tack till alla tidigare och nuvarande anställda och styrelseledamöter.

Gruppbild av Forskerfabrikkken

INTERNATIONELLA AMBITIONER


Att vi når ut till så många norska barn är fantastiskt, men jag har länge haft en dröm om att inspirera barn utanför Norge. Under 2019 testade vi Sommerlab i Danmark och Sverige tillsammans med Elopak och Hydro. Det togs emot väl. Även om pandemin saktade ner dessa planer, arbetar vi på dem nu. Under 2019 reste jag även till Nepal och Sydafrika tillsammans med Kavli Foundation för att vidareutbilda lärare i naturvetenskap. Dessa lärare hade liten eller ingen erfarenhet av utforskande naturvetenskaplig undervisning. I Nepals berg levde de till exempel i ett mycket spännande och dramatiskt område geologiskt sett, men hade aldrig använt geologi i sin egen närmiljö för att lära ut om stenar, bildandet av bergskedjor och jordbävningar. I båda länderna var lärare mycket intresserade av idéer om hur man kan göra vetenskap levande och utforskande.

Dessa resor är några av de mest inspirerande jag varit med om, men också tröttsamma. Därför har vi etablerat ett samarbete med Engineers without Borders (IUG) i Norge. De har lång erfarenhet av att skicka realister på uppdrag för att bidra till ingenjörsprojekt av olika slag. Nu ska vi testa en ny typ av uppdrag tillsammans. Efter att ha fått utbildning från Forskerfabrikken ska ingenjörerna vidareutbilda lärare i naturvetenskap. Två skolor i Kenya har kommit överens om att testa konceptet i höst.

 

Hanne tillsammans med lärare i Nepal

DE Nästa 20 åren


Det senaste halvåret har vi arbetat med att sätta en strategi för de kommande åren. Vi har beslutat att fortsätta investera och bygga fabriken steg för steg. Med de digitala möjligheterna som finns idag är det mycket lättare att nå utanför Norges gränser än för 20 år sedan när vi skickade fakturor i kuvert med frimärken. Därför är ambitionen att sprida både vetenskapliga leksaker och kurser till fler länder. Vår vision har blivit engelsk, och vi vill:  Inspire everyone to love science to create a better future. Vi hoppas att du vill heja på oss!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.