Norsk
English
När spädbarn och små barn utforskar världen liknar det hur forskare arbetar. De testar hypoteser och utför experiment i en rasande takt. Samtidigt tränar de värdefulla tänketekniker. Därför är det klokt att låta ditt barn forska när det blir äldre.
Barns naturliga forskning
Studier av spädbarn och små barn med kamera visar att de metoder de använder när de står inför något nytt liknar hur forskare arbetar. Utan att ha lärt sig om hypoteser skapar de föreställningar om vad som kan vara rätt och testar det. På detta sätt går de runt efter runt och snabbt ökar barnets kunskap. Till exempel, när de upprepat släpper saker på golvet, är det inte för att vara besvärliga, utan för att studera tyngdkraften. Det är faktiskt ganska märkligt att saker faller nedåt av sig själva.
Orsak och verkan
Hela tiden arbetar barnet med att hitta samband mellan en effekt och en orsak, och det är ett grundläggande sätt att tänka som vi behöver genom hela livet. Tänk till exempel när vi får ont i kroppen. Då börjar vi leta efter orsaken, och när vi hittar den kan vi vidta åtgärder som lindrar obehaget. Vi tänker på samma sätt i många helt olika sammanhang, som när vi försöker reparera något som är trasigt, ta reda på varför arbetsmiljön på jobbet har blivit dålig, varför en inomhusväxt dör eller varför vårt barn inte förstår matematik.
Att testa hypoteser
Om vi är medvetna om hur vi bäst tänker när vi försöker finna sådana samband ökar chansen att vi hittar bra lösningar. Då låter vi inte bara känslorna styra och slutar med vad vi tror. Istället tänker vi analytiskt och överväger flera olika förklaringar. Det är vad forskare kallar hypoteser. Sedan bedömer eller testar vi de olika hypoteserna innan vi drar slutsatser. Om vi låter känslor styra ensamma ökar risken att vi drar fel slutsatser.
Att forska med barn är roligt
Att genomföra projekt tillsammans med barn medan ni arbetar på detta sätt är mycket roligt. Det blir extra roligt om ni stöter på något i vardagen som ni inte vet svaret på. Vad kan ni göra tillsammans för att ta reda på det? Ibland räcker det kanske med att komma med några förslag och sedan söka lite på nätet. Men det kan också vara situationer där ni måste fråga en expert eller utföra experiment.
Hur mycket kan en labrador äta?
När jag var liten kanske vi gick lite för långt när jag frågade mamma och pappa hur mycket en labrador egentligen kunde äta. Dagen efter kom mamma hem med en påse smörgåsar som hade blivit över på hennes jobb, och vi ställde den framför Lena, vår älskade labrador. Hon trodde först inte på oss när vi sa ”vär så god”. Men snart svalde hon smörgås efter smörgås och slutade inte förrän hon hade ätit 20 stycken! Sedan välte hon över på sidan och låg så fram till nästa dag.
Lärande genom experimentering
Själv fick jag en oväntad fråga när vi var en grupp på en stugsemester med många barn. Vi serverade saft med isbitar när ett barn undrade varför glasen blev våta på utsidan. Hmm, vad säger du? Jag lät barnen komma med förslag på förklaringar, vilket också kallas hypoteser. Några trodde att vattnet trängde igenom glaset. En annan trodde att det smög sig över kanten och ner på andra sidan. Medan en vuxen trodde att det kom från luften eftersom vattnet var kallt. Hur kunde vi testa hypoteserna?
Så här forskade vi
Vi tog ett nytt glas med iskall saft och täckte över öppningen med plastfolie, men det hjälpte inte. Det kom fortfarande vatten på utsidan av glaset. Det smög sig alltså inte över kanten. Sedan fyllde vi glaset med varmt vatten. Om vatten kunde tränga igenom glaset skulle det fortfarande bli vått på utsidan, men det hände inte. Därmed var vi kvar med en hypotes. Vattnet kom från luften. Men det var svårt att tro på, för vi kunde inte se något vatten i luften. Vi började fundera tillsammans och insåg att det fanns liknande situationer där saker blev våta utan att det regnade. Det fanns ett tunt vattenlager på studsmattan på morgonen även om det inte hade regnat. Det var också dagg på fönsterrutor och blad på morgonen.
Förklaringen
Här kände jag att tiden var mogen att berätta vad vatten egentligen är. Att det består av vattenmolekyler. De är mycket små, men när de samlas blir de flytande vatten. När vi värmer upp vattnet rör sig vattenmolekylerna snabbare, och några av dem frigörs i luften och svävar där för sig själva. Då blir de till gas i luften. Vi kallar en sådan gas för vattenånga, och när vi kokar vatten omvandlas allt vatten till gas och försvinner ut i luften. Barnen tyckte att det lät konstigt, så vi satte en kastrull med lite vatten i botten på spisen. Och helt rätt, snart började det bubbla, och efter en stund var allt vatten borta.
