Barn är födda nyfikna. De törstar efter kunskap och använder flitigt frågeorden som ”vad”, ”varför” och ”hur”. Men när de blir äldre förlorar många barn glädjen i att lära. Nyfikenheten försvinner. Varför är det så?
Faktum är att nyfikenhet är ett eget forskningsområde, och här har betydande upptäckter gjorts. För det första visar det sig att nyfikenhet är en grundläggande drivkraft som får oss att agera, precis som hunger och törst. Genom evolutionen har nyfikenheten ökat överlevnadschanserna eftersom den hjälper oss att utforska och förstå den värld vi lever i.
Nyfikenhet stärker minnet.
Nyfikenhet är det som driver oss ur vår komfortzon för att lära något nytt. Och utforskningen frigör dopamin i hjärnan, vilket skapar positiva känslor. Denna hjärnkemi är i sin tur kopplad till minnet. Därför kommer nyfikna barn att lära sig mer än barn som saknar sin nyfikenhet. Det visar sig till exempel i ett experiment där människor i åldrarna 18-26 år och 65-89 år deltog. Först var de tvungna att läsa olika frågor och svara på hur nyfikna de var på att få veta svaret innan de faktiskt fick det. Däremellan tittade de också på olika ansikten. Efteråt testades deras minnesförmåga, och både unga och gamla kom ihåg bäst de frågor som väckte deras nyfikenhet.
Barn som tappar sin nyfikenhet.
När barn förlorar sin nyfikenhet och motivation att lära sig beror det ofta på två faktorer. Om det är för lätt, blir de uttråkade och flyttar sin uppmärksamhet till något annat. Om det är för svårt upplever de ingen framgång och tappar intresset. Nyfikenheten försvinner också när barn är passiva mottagare utan möjlighet att engagera sig aktivt.